Bröllopsvers av Ingrid Saaristo

Denna vers får inte rimma,
Men ska löpa stadigt framåt,
på det sätt som Kalevala,
Finlandsgamla runosamling,
sagorna från tidens början
vandrar i generationer.
Måttet heter runometer
och blir än ibland begagnat,
till exempel nu på stunden,
på den fina glada festen,
som har samlat oss tillhopa,
som har samlat oss till bröllop
där vi glädes med er båda,
som har blivit äkta makar.

Nu har så vår fina flicka (vår Katarina, vår fina Anna...)
sagt sitt Ja och blivit hustru
till den duktigaste pojke (den duktige Lars-Erik el dyl)
och ni borde ju för övrigt
redan känna till varandra
ganska bra, kanhända grundligt,
vilket säkert är till nytta
för de dagar som ska komma;
bråda gråa måndagsmorgnar,
lagom lugna lördagskvällar,
storm och stiltje, sol och åska,
rosenblad och tisteltaggar,
och man kunde kanske våga
ge er några tips på vägen:

Faktum är, att toleransen
är mer värd än hela Börsen
när det gäller bagateller,
som hur man ska skära osten,
klämma tandkräm ifrån tuben,
lägga fötterna på bordet
eller torka badrumsgolvet.
När det gäller större saker
bör man träna upp förmågan
att ta sats och börja prata,
alltså prata, inte skrika.
Det är svårt, men häri gäller
ännu gott den gamla regeln
att man lär sig genom övning.

Vilka är då större saker?
Kanske det att bara finnas
och att lyssna då den andra
har nåt smått och stort att säga,
ge varandra lagom frihet
utan att försvaga banden,
hjälpas åt att klara kassan
och förstå att släcka datorn
samt gå in i full beredskap
på att allt kan kännas hopplöst,
men kan vändas till det bättre,
till en kärlek, kanske större
än som finns i bröllopstiden.
Kärlek är en livstidslära.

Vidare så vill jag nämna
det som sägs i vissa trakter:
att om pojkarna är varma,
fryser alltid deras flickor.
Det är bra att elda brasor,
alltid låta lågan brinna,
om den också några dagar
kanske knappast ens kan märkas
och att stundom kompensera
mera svala perioder
med att plötsligen servera
stora heta stockvedseldar.
Och den sortens handlingskrafter
gäller självklart också hustrun.

Lycka till med eldbestyren!
Lycka till med svåra saker!
Lycka till med samtalstonen!
Lycka till med toleransen,
vardagsvärld och festligheter!
önskar vi er innerligen,
nästan strängt, men också hjärtligt.
Nu så lägger vi på locket,
stannar upp vår runometer,
lånad ifrån Kalevala,
Finlands gamla runosamling,
sagor ifrån  tidens början,
som har lärt oss ordens styrka.
Och vårt bästa ord är - kärlek.