Utan dina andetag av Kent

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag
Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag
Vad vore jag
utan dina andetag

Läs mer: http://kent.nu/latar/utan-dina-andetag/#ixzz2WNxOlL4v

C-dur av Tomas Tranströmer

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet

virvlade snö i luften.

Vintern hade kommit

medan de låg hos varann.

Natten lyste vit.

Han gick fort av glädje.

Hela staden sluttade.

Förbipasserande leenden -

alla log bakum uppgällda kragar.

Det var fritt!

Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.

Så tyckte han!

En musik gjorde sig lös

och gick i yrande snö

med långa steg.

Allting på vandring mot ton C.

En darrande kompass riktad mot C.

En timme ovanför plågorna.

Det var lätt!

Alla log bakom uppfällda kragar.

ur Den halvfärdiga himlen (1962)

Uppläsning:

------------------------

C Major

When he came down to the street after the rendezvous
the air was swirling with snow.
Winter had come
while they lay together.
The night shone white.
He walked quickly with joy.
The whole town was downhill.

The smiles passing by -

everyone was smiling behind turned-up collars.

It was free!

And all the question marks began singing of God’s being.
So he thought.

A music broke out
and walked in the swirling snow
with long steps.
Everything on the way towards the note C.
A trembling compass directed at C.
One hour higher than the torments.
It was easy!

Behind turned-up collars everyone was smiling.

Translation Robin Fulton

Marriage blessing av James Dillett Freeman

May your marriage bring you all the exquisite excitements a marriage should bring, and may life grant you also patience, tolerance, and understanding.
May you always need one another - not so much to fill your emptiness as to help you to know your fullness.
May you need one another, but not out of weakness.
May you want one another, but not out of lack.
May you entice, but not compel one another.
May you embrace, but not encircle one another.
May you succeed in all important ways with one another, and not fail in the little graces.
May you look for things to praise, often say, "I love you!" and take no notice of small faults.
If you have quarrels that push you apart, may both of you hope to have good sense enough to take the first step back.
May you enter into the mystery which is the awareness of one another's presence - no more physical than spiritual, warm and near when you are side by side, and warm and near when you are in separate rooms or even distant cities.
May you have happiness, and may you find it making one another happy.
May you have love, and may you find it loving one another.

-------

Må ert äktenskap ge er alla underbara eggelser ett äktenskap bör medföra, och må livet förläna er även tålamod, tolerans och förståelse.
Må ni alltid behöva varandra - inte så mycket för att fylla era egna tomrum, utan för att hjälpa er att känna er egen din storhet.
Må ni behöva varandra, men inte utav svaghet.
Må ni åtrå varandra, men inte utav avsaknad av annat.
Må ni locka, men inte tvinga er på varandra.
Må ni omfamna, men inte omsluta varandra.
Må ni ha framgång på alla viktiga vis med varandra, och inte brista i de små gesterna.
Må ni söka efter saker att berömma, ofta säga: "Jag älskar dig!" och inte lägga vikt vid små fel.
Om gräl driver er isär, må ni båda ha sunt förnuft nog att ta det första steget tillbaka.
Må ni inträda i mysteriet som är medvetenheten om varandras närvaro - inte mer fysiskt än andligt, varmt och nära när ni befinner er sida vid sida, och varmt och nära när ni är i olika rum eller till och med i avlägsna städer.
Må ni uppleva lycka, och må ni finna den genom att göra varandra lyckliga.
Må ni uppleva kärlek, och må ni finna den genom att älska varandra.

Bröllopsvers av Ingrid Saaristo

Denna vers får inte rimma,
Men ska löpa stadigt framåt,
på det sätt som Kalevala,
Finlandsgamla runosamling,
sagorna från tidens början
vandrar i generationer.
Måttet heter runometer
och blir än ibland begagnat,
till exempel nu på stunden,
på den fina glada festen,
som har samlat oss tillhopa,
som har samlat oss till bröllop
där vi glädes med er båda,
som har blivit äkta makar.

Nu har så vår fina flicka (vår Katarina, vår fina Anna...)
sagt sitt Ja och blivit hustru
till den duktigaste pojke (den duktige Lars-Erik el dyl)
och ni borde ju för övrigt
redan känna till varandra
ganska bra, kanhända grundligt,
vilket säkert är till nytta
för de dagar som ska komma;
bråda gråa måndagsmorgnar,
lagom lugna lördagskvällar,
storm och stiltje, sol och åska,
rosenblad och tisteltaggar,
och man kunde kanske våga
ge er några tips på vägen:

Faktum är, att toleransen
är mer värd än hela Börsen
när det gäller bagateller,
som hur man ska skära osten,
klämma tandkräm ifrån tuben,
lägga fötterna på bordet
eller torka badrumsgolvet.
När det gäller större saker
bör man träna upp förmågan
att ta sats och börja prata,
alltså prata, inte skrika.
Det är svårt, men häri gäller
ännu gott den gamla regeln
att man lär sig genom övning.

Vilka är då större saker?
Kanske det att bara finnas
och att lyssna då den andra
har nåt smått och stort att säga,
ge varandra lagom frihet
utan att försvaga banden,
hjälpas åt att klara kassan
och förstå att släcka datorn
samt gå in i full beredskap
på att allt kan kännas hopplöst,
men kan vändas till det bättre,
till en kärlek, kanske större
än som finns i bröllopstiden.
Kärlek är en livstidslära.

Vidare så vill jag nämna
det som sägs i vissa trakter:
att om pojkarna är varma,
fryser alltid deras flickor.
Det är bra att elda brasor,
alltid låta lågan brinna,
om den också några dagar
kanske knappast ens kan märkas
och att stundom kompensera
mera svala perioder
med att plötsligen servera
stora heta stockvedseldar.
Och den sortens handlingskrafter
gäller självklart också hustrun.

Lycka till med eldbestyren!
Lycka till med svåra saker!
Lycka till med samtalstonen!
Lycka till med toleransen,
vardagsvärld och festligheter!
önskar vi er innerligen,
nästan strängt, men också hjärtligt.
Nu så lägger vi på locket,
stannar upp vår runometer,
lånad ifrån Kalevala,
Finlands gamla runosamling,
sagor ifrån  tidens början,
som har lärt oss ordens styrka.
Och vårt bästa ord är - kärlek.

Ur Kapten Corellis mandolin av Louise de Bernieres

Kärleken är ett övergående vanvett, den bryter ut som vulkaner gör och sjunker sedan undan. Och när den sjunker undan måste man fatta ett beslut. Man måste utröna om ens rötter har flätats samman så att det är otänkbart att man någonsin skiljs åt. För det är det som är kärleken.

Kärleken är inte andlöshet, det är inte upphetsning, det är inte förkunnanden av löften om evig passion... Det där är bara att "vara kär", vilket vilken idiot som helst klarar av.

Själva kärleken är det som finns kvar när förälskelsen har brunnit ut, och det är både en konst och en lycklig slump.

Må era rötter växa samman under jorden, och när alla de vackra blommorna har fallit från grenarna, upptäcker ni att ni är ett träd, och inte två.

------

Love is a temporary madness, it erupts like volcanoes and then subsides. And when it subsides you have to make a decision. You have to work out whether your roots have so entwined together that it is inconceivable that you should ever part. Because this is what love is.

Love is not breathless, it is not excitement, it is not the promulgation of promises of eternal passion. . . . That is just ‘being in love’ which any fool can do. Love itself is what is left over when being in love has burned away, and this is both an art and a fortunate accident.

May your roots grow towards each other underground, and when all the pretty blossoms fall from your branches, you find out that you are one tree, and not two.

Höstvisa av Tove Jansson

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,

nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom, trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.


Jag märkte aldrig förut
att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker
jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.


Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.


Jag letar efter någonting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.


Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.


Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.


Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Come rain or come shine

Inte riktigt en dikt, men den får platsa ändå.

I'm gonna love you, like nobody's loved you
Come rain or come shine
High as a mountain, deep as a river
Come rain or come shine
I guess when you met me
It was just one of those things
But don't you ever bet me
'Cause I'm gonna be true if you let me
You're gonna love me, like nobody's loved me
Come rain or come shine
We'll be happy together, unhappy together
Now won't that be just fine
The days may be cloudy or sunny
We're in or out of the money
But I'm with you always
I'm with you rain or shine

av Harold Arlen och Johnny Mercer

Så skimrande var aldrig havet - Evert Taube

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss. 

ur Ballader i det blå 1948

Det handlar om fingertoppar... av Anna Irekvist

det handlar om fingertoppar
och om händer som vill bo i varandra
om att springa skrattande genom ösregn
och att dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon

det handlar om att gå i mörker och titta på stjärnor
och om att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns
om att ligga still och lyssna på varandras hjärtslag
och att vara tryggt inlindade i stora luddiga närhetsfiltar

det handlar om tvåsamhet som inte river sönder
och om att tala samma språk och tystnad
och att gömma sig i tält av mjukhet tillsammans
och att veta, att &-tecknet mellan du & jag egentligen är ett bindestreck

Min kärlek och din av Göran Tunström

Din kärlek och min ser inte ut på samma vis.
Från skilda håll - mot samma strand,
vi kommer simmande.
Ibland.
Det du ser är inte det jag ser.
Och det jag får är inte det du ger
när du stiger i land.
Men det sker.
Ibland.
Din kärlek och min kan mötas som nu.
Jag vet varifrån du kom och att du är här.
Vi vet att det bär.

Ur Sorgesånger (1980)

Och där, i verkligheten av Petter Bergman

Och där, i verkligheten, kommer du emot mig
som så många gånger förr.
Du stannar tre steg från mig, som i drömmen,
och som i drömmen ser du sen på mig.
Jag kämpar, vrider mig och sparkar,
tvingad, skruvad, i ultrarapid
för att slå sönder sömnens nät
och komma upp till ytan.

Då står du där, så som du alltid stått
i verkligheten, fast jag kanske inte...
jo, visste gjorde jag, men kanske har jag inte
vågat förrän nu. För nu vet jag
att jag inte bara drömmer oss,
utan att du och jag finns till,
tills någon plånar ut oss.

Det är solvasst här i världen. Två.
Ja, hädanefter är vi två i världen:
dubbelt så många att döda,
dubbelt så många att ljuga för,
dubbelt så många och dubbelt så svåra
att ljuga för...

Och sakta lär vi oss varandras ABC.
Och våra nätter bygger broar mellan oss,
och jag får det bekräftat: du är du
och jag är jag och vi har mötts i detta jubel.

Men ge då människor till var och en
en sådan stund, ett sådant stycke värme
innan de kallnar avsevärt i sina gravar!
Och ge dem, människor, den korta tystnad
och den djupa frid som finns i djupet
hos de älskande, och ge en extra timmes frid
år dem som aldrig hinner älska.

Ur Om inte vi (1969)

Du och jag och världen av Verner Aspenström

Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.


Ur Trappan (1964)

Till de älskande av Maria Wine

Närmare än nästan nära
kommer du aldrig din älskade
Fjärmare än ett avskeds "på återseende"
kommer du aldrig din älskade
Ifrågasätt inte
vem av er som gav mest
eller vem av er som tog mest
Vågen är fiende till kärleken -
anlitar du dess balanskonst
är det inte längre fråga om kärlek

Låt det givna och det mottagna
malas samman i vardagens kvarn -
det är genom denna fina sammansmältning
ni ska fortsätta ge mera liv åt er Kärlek
mera kärlek åt ert Liv

Den dagliga kärleken av Maria Wine

Kärlek
men inte den som springer
på glödande fötter
till och ifrån snabba möten
jagad och jagande
sårad och sårande
inte den som lever högt på ständigt
smärtsamma avskedstaganden
utan den kärlek som ger trygghet och vila
som värmer och värnar
och endast har ett enda avsked att frukta:
dödens

Kärlek
men inte den som knappast har hunnit stilla sin längtan
förrän en ny uppstår
inte den hetsigt hetsande
oftast mer plågsam än ljuvlig
inte heller den ångestfulla kärleken
som är rädd att bli bränd
och samtidigt rädd att inte få brinna
utan den milt flödande kärleken
den som vågar vila
och när tid är
störa den utvilande

Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer
och värnar och den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och intaga gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värken inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut i irritationens snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till
ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i varandras liv-
detta är kärlek.

Svårmodet i det ena rummet
som gömmer sig huttrande
under skymningens gråa lakan
och livsviljan i det andra rummet
som föder ett hopp:
ett hopp som springer likt ett nyfiket barn
från rum till rum
och smittar med sin ljuda glädje -
sorger som delas och upplöses som utgråtna moln
den gemensamma resan med nedåtstigande hiss
till nattens djupa brunn
och sömnens bena som skiljer oss åt:
kunde vi blott sova inom samma sömn!

Kärlekens gryning
en svan med fläckfria vingar
dess skymning en hopkurad uggla
som blåser i mistlur
för att väcka livsviljan som förlamats
och erbjuda sorgen
som trampar minnets tunga orgel
ett annat insstrument att spela på -

Kärlek
den outsägliga ömhetens lyftande vind
som ger oss vardagens segelglädje.