Mig förefaller det som att människorna alls inte varsnade kärlekens makt. Gjorde de det, skulle de resa de väldigaste tempel och altaren åt den och hembära de allra största offer till den, medan nu däremot ingenting sådant görs, fast det borde vara de angelägnaste av allt. Ty Eros är den människovänligaste av gudarna, människornas hjälpare och läkare, och botar för allt ont som det skulle vara en evig välsignelse för människosläktet att bli kvitt. Jag vill nu försöka skildra hans makt för er, och sedan får ni bli de andras lärare.
Först och främst måste ni lära känna den mänskliga naturen och dess öden. Vår ursprungliga natur var inte sådan den nu är utan annorlunda beskaffad. För det första fanns det tre människokön, inte som nu två, utan det fanns ytterligare ett tredje som utgjorde en förening av de båda andra. /.../ varje människa var alldeles rund till sin skapnad, så att rygg och bröst bildade en cirkel. Armar hade hon fyra och lika många ben samt två alldeles likadana ansikten på en cirkelrund hals, en gemensam hjässa till de två motsatta ansiktena, fyra öron, två könsdelar samt allt det övriga i samma mån därefter. Hon gick upprätt alldeles som nu och kunde gå åt vilket håll hon behagade. Gällde det att springa betedde hon sig som de där hjulande akrobaterna som svänger benen runt och snurrar fram. /.../ I kraft och styrka var de fruktansvärda, till sinnelaget var de stormodiga. Själva gudarna anföll de /.../
Zeus och de övriga gudarna rådslog om hur de skulle bete sig med dem och var i stort bryderi. Ty inte kunde de döda dem och blixtslungande förgöra deras släkte liksom giganternas. De skulle de ju helt gå miste om människornas dyrkan och offer. Inte heller kunde de lämna deras fräckhet onäpst. Till sist fann Zeus på råd och sade: 'Jag tror mig ha funnit en utväg, så att vi kan låta människorna fortleva, men så att deras förmätenhet får ett slut genom att det försvagas. Jag klyver dem allesammans. Därigenom blir de dels svagare, dels nyttigare för oss genom att deras antal fördubblas. De ska gå upprätt på två ben. Skulle de fortfarande visa sig fräcka och inte vilja hålla sig lugna, så klyver jag dem pånytt så att de får hoppa på ett ben som andra säckdansare.'
Sagt och gjort. Han klöv människorna liksom man klyver rönnbär för inläggning eller som man klyver ägg med hårstrån. På var och en som han klöv lät han Apollon vrida om ansiktet och halsen ett halvt varv i riktning mot snittet, så att människorna då hon såg sitt snitt skulle bli fogligare. /.../
När nu den naturliga gestalten hade kluvits i två hälfter, längtade hälfterna efter varandra. /.../
Ända sedan denna fjärran tid är alltså den inbördes kärleken inplantad i människorna, den är återställare av den ursprungliga skapelsen, den vill göra en av två och läka den mänskliga naturen.
Var och en av oss är således en månniskohälft, ty kluvna som flundrorna har vi blivit två av en. Envar söker sin hälft. /.../ När alltså envar påträffar sin egen hälft /.../ så uppstår en förunderlig vänskap, förtrolighet och kärlek, och de vill inte skiljas från varandra ens för ett ögonblick. Men fast de sålunda tillbringar hela livet tillsammans, skulle de dock inte själva kunna säga vad de vill vinna genom varandra. Ty inte är det väl kärleksnjutningen, så att de för dess skull så ivrigt strävar att vara tillsammans. Nej, uppenbarligen är det något annat som bägges själ vill, något som den ej kan uttrycka utan endast anar och antyder.
Ur Platon Symposium, översättning Erik Berggren
-------------------
Humans have never understood the power of Love, for if they had they would surely have built noble temples and altars and offered solemn sacrifices; but this is not done, and most certainly ought to be done, since Love is our best friend, our helper, and the healer of the ills which prevent us from being happy.
To understand the power of Love, we must understand that our original human nature was not like it is now, but different. Human beings each had two sets of arms, two sets of legs, and two faces looking in opposite directions. There were three sexes then: one comprised of two men called the children of the Sun, one made of two women called the children of the Earth, and a third made of a man and a woman, called the children of the Moon. Due to the power and might of these original humans, the Gods began to fear that their reign might be threatened. They sought for a way to end the humans’ insolence without destroying them.
It was at this point that Zeus divided the humans in half. After the division the two parts of each desiring their other half, came together, and throwing their arms about one another, entwined in mutual embraces, longing to grow into one. So ancient is the desire of one another which is implanted in us, reuniting our original nature, making one of two, and healing the state of humankind.
Each of us when separated, having one side only, is but the indenture of a person, and we are always looking for our other half. Those whose original nature lies with the children of the Sun are men who are drawn to other men, those from the children of the Earth are women who love other women, and those from the children of the Moon are men and women drawn to one another. And when one of us meets our other half, we are lost in an amazement of love and friendship and intimacy, and would not be out of the other’s sight even for a moment. We pass our whole lives together, desiring that we should be melted into one, to spend our lives as one person instead of two, and so that after our death there will be one departed soul instead of two; this is the very expression of our ancient need. And the reason is that human nature was originally one and we were a whole, and the desire and pursuit of the whole is called Love.
Först och främst måste ni lära känna den mänskliga naturen och dess öden. Vår ursprungliga natur var inte sådan den nu är utan annorlunda beskaffad. För det första fanns det tre människokön, inte som nu två, utan det fanns ytterligare ett tredje som utgjorde en förening av de båda andra. /.../ varje människa var alldeles rund till sin skapnad, så att rygg och bröst bildade en cirkel. Armar hade hon fyra och lika många ben samt två alldeles likadana ansikten på en cirkelrund hals, en gemensam hjässa till de två motsatta ansiktena, fyra öron, två könsdelar samt allt det övriga i samma mån därefter. Hon gick upprätt alldeles som nu och kunde gå åt vilket håll hon behagade. Gällde det att springa betedde hon sig som de där hjulande akrobaterna som svänger benen runt och snurrar fram. /.../ I kraft och styrka var de fruktansvärda, till sinnelaget var de stormodiga. Själva gudarna anföll de /.../
Zeus och de övriga gudarna rådslog om hur de skulle bete sig med dem och var i stort bryderi. Ty inte kunde de döda dem och blixtslungande förgöra deras släkte liksom giganternas. De skulle de ju helt gå miste om människornas dyrkan och offer. Inte heller kunde de lämna deras fräckhet onäpst. Till sist fann Zeus på råd och sade: 'Jag tror mig ha funnit en utväg, så att vi kan låta människorna fortleva, men så att deras förmätenhet får ett slut genom att det försvagas. Jag klyver dem allesammans. Därigenom blir de dels svagare, dels nyttigare för oss genom att deras antal fördubblas. De ska gå upprätt på två ben. Skulle de fortfarande visa sig fräcka och inte vilja hålla sig lugna, så klyver jag dem pånytt så att de får hoppa på ett ben som andra säckdansare.'
Sagt och gjort. Han klöv människorna liksom man klyver rönnbär för inläggning eller som man klyver ägg med hårstrån. På var och en som han klöv lät han Apollon vrida om ansiktet och halsen ett halvt varv i riktning mot snittet, så att människorna då hon såg sitt snitt skulle bli fogligare. /.../
När nu den naturliga gestalten hade kluvits i två hälfter, längtade hälfterna efter varandra. /.../
Ända sedan denna fjärran tid är alltså den inbördes kärleken inplantad i människorna, den är återställare av den ursprungliga skapelsen, den vill göra en av två och läka den mänskliga naturen.
Var och en av oss är således en månniskohälft, ty kluvna som flundrorna har vi blivit två av en. Envar söker sin hälft. /.../ När alltså envar påträffar sin egen hälft /.../ så uppstår en förunderlig vänskap, förtrolighet och kärlek, och de vill inte skiljas från varandra ens för ett ögonblick. Men fast de sålunda tillbringar hela livet tillsammans, skulle de dock inte själva kunna säga vad de vill vinna genom varandra. Ty inte är det väl kärleksnjutningen, så att de för dess skull så ivrigt strävar att vara tillsammans. Nej, uppenbarligen är det något annat som bägges själ vill, något som den ej kan uttrycka utan endast anar och antyder.
Ur Platon Symposium, översättning Erik Berggren
-------------------
Humans have never understood the power of Love, for if they had they would surely have built noble temples and altars and offered solemn sacrifices; but this is not done, and most certainly ought to be done, since Love is our best friend, our helper, and the healer of the ills which prevent us from being happy.
To understand the power of Love, we must understand that our original human nature was not like it is now, but different. Human beings each had two sets of arms, two sets of legs, and two faces looking in opposite directions. There were three sexes then: one comprised of two men called the children of the Sun, one made of two women called the children of the Earth, and a third made of a man and a woman, called the children of the Moon. Due to the power and might of these original humans, the Gods began to fear that their reign might be threatened. They sought for a way to end the humans’ insolence without destroying them.
It was at this point that Zeus divided the humans in half. After the division the two parts of each desiring their other half, came together, and throwing their arms about one another, entwined in mutual embraces, longing to grow into one. So ancient is the desire of one another which is implanted in us, reuniting our original nature, making one of two, and healing the state of humankind.
Each of us when separated, having one side only, is but the indenture of a person, and we are always looking for our other half. Those whose original nature lies with the children of the Sun are men who are drawn to other men, those from the children of the Earth are women who love other women, and those from the children of the Moon are men and women drawn to one another. And when one of us meets our other half, we are lost in an amazement of love and friendship and intimacy, and would not be out of the other’s sight even for a moment. We pass our whole lives together, desiring that we should be melted into one, to spend our lives as one person instead of two, and so that after our death there will be one departed soul instead of two; this is the very expression of our ancient need. And the reason is that human nature was originally one and we were a whole, and the desire and pursuit of the whole is called Love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar